Emanuel Swedenborg föddes i Stockholm 1688, son till Sara Behm och Jesper Swedberg.

När fadern blev biskop i Skara adlades hans barn och tog namnet Swedenborg. Emanuel Swedenborg studerade i Uppsala, var verksam som vetenskapsman, medlem i Bergskollegium och aktiv i Riddarhusets riksdagskammare, där han gjorde många inlägg och förslag till Sveriges Riksdag.
Swedenborg var en flitig skribent, han var ansvarig utgivare för Sveriges första vetenskapliga tidskrift 1716 Daedalus Hyberboreus. Han skrev om många vetenskapliga ämnen t ex. matematik, geologi, anatomi, astronomi. Hans stora vetenskapliga praktverk:

  • De naturliga tingens grundsatser (del I) (Principia)
  • Om järnet (del II)
  • Om kopparen (del III) gavs ut 1734

Swedenborgs intresse för själen ledde till studier i anatomi som resulterade i hans verk Regnum Animale,The Economy of Animal Kingdom 1740. Men redan 1734 i De Infinito beskrev han sin teori om hur hjärnan fungerar. ”De psykologiska företeelsernas säte är i den gråa substansen, hufvudsakligast i den stora hjärnans bark” ur De Infinito från 1734. Den då rådande teorin var att sätet var ventriklarna. Swedenborgs teorier har till och med lett till tre Nobelpris i medicin när teorierna bevisats, men Swedenborg var först!

När Swedenborg var 55 år övergav han sin vetenskapliga bana och ägnade sitt författarskap så gott som uteslutande åt teologiska och filosofiska ämnen. ”Himmel och helvete” och “Arcana Coelestia” (Himmelska hemligheter) är några av hans böcker som ofta läses världen över.